Mats Järn
11.06.2010 Blåljus och sirener... ...ja, det är väl lite så vi på G15 kursen upplever studierna nu. Perioden som vi nu är mitt uppe i heter ”Övervakning”, det är den sista perioden före arbetspraktiken sätter i gång. Den action som vi längtade efter under gråa regntunga höstdagarna är nu äntligen här. Dessutom har vi haft en enorm tur med vädret, vilket gör det hela ännu trevligare. För en dryg vecka sedan körde vi vårt livs första alarmkörning med polisbil. Det betyder som alla säkert hör, att man kör fort med såväl sirener som blåljus påslagna. Vi hade en övning på skolans område där vi skulle jaga en bilist, som för övrigt var vår egen kommissarie. I efterhand var vi på klassen rörande eniga om att det inte var någon enkel match att köra fast en garvad polisman med en lite småtrött ”musta-maja”. Upplevelsen var dock något som jag med all säkert kommer att komma ihåg som ”den första blåljuskörningen”. De senaste dagarna har det alltså handlat mycket om trafikkontroller och stoppande av fordon. Personligen tycker jag att det är mycket intressant. Idag var vi för första gången ute på allmän väg bland vanliga bilister, för att lära oss att stoppa ett framförvarande fordon. Det framförvarande fordonets chaufför råkade på något konstigt sätt vara den samma kommissarien som blev jagad på skolområdet för en tid sedan. Övning ger färdighet sägs det, och öva, det är något som vi verkligen får göra nu. På väggen i vår lägenhet hänger en almanacka. På den almanackan har vi i ungefär ett halvårs tid streckat över de gångna dagarna. Jag kastade ett öga på den nu när jag gick till skolan, och kunde konstatera att det inte är mycket kvar av de 11 månader som de 7 första perioderna tar. Praktiken närmar sig, och det i rusande fart. Vi har blivit underrättade om våra praktikplatser, och fått lite information om hur det kommer att gå till den dagen vi stiger in på våra respektive polisstationer. Största delen av oss kommer att göra vår praktikperiod i Österbotten och några praktiserar i södra Finland. Det kommer att bli mycket spännande att kliva ut i verkligheten och det är något jag personligen gör med stor ödmjukhet och öppenhet. Trots att vi har nästan ett halvt års utbildning bakom oss, står vi fortfarande bara i startgroparna på vår väg ut i arbetslivet. Praktikperioden, ”learning by doing”, kommer helt säkert att vara en mycket givande tid. Jag kommer personligen att använda mig av systemet Se, Höra och Lära, för att samla kunskap och för att få en så bred bild som möjligt av vad polisarbete i praktiken är. Vi är dock inte riktigt framme vid praktiken ännu. Schemat fylls av fulla dagar ända fram till den 2 juli. Vi skall bland annat ha en stor trafikövning innan vi slutligen får dricka vårt avslutningskaffe och styra kosan hemåt från Tammerfors för en tid. Några av er som har mailat mig under dessa månader har skrivit och berättat att ni nu har varit på läkargranskning och väntar på besked om antagning. Jag minns exakt hur det var. Jag gick till postlådan varje morgon när det närmade sig dagen D, i hopp om att ha fått brev från Polisyrkeshögskolan. En solig dag, dagarna före midsommar ifjol, låg det där i lådan. Det är inte många gånger i livet jag har varit så lycklig! Nu sitter jag här, och jag håller tummarna för alla er som nu närmar er drömmen. Hoppas, hoppas, hoppas! Som avslutning vill jag visa en bild från vår senaste övningsdag som vi hade tillsammans med Nordcop-gänget. Sekvensen är hämtad från en situation där polisen skall hämta en psykiskt sjuk person som behöver vård. Jag tycker att den här bilden är mycket talande.
Fotografi: Polamk 28.04.2010 Hej på er alla! Tiden går och det är ett bra tag sedan jag skrev senaste inlägg. Nu har jag tid att sätta mig ner i lugn och ro en stund, så jag skall försöka summera den gångna månaden på bästa sätt. Den femte april stack vi iväg på vår studieresa till Island. Det blev en resa som vi sent skall glömma. Redan när flygplanet flög in över isländsk mark fick man ta del av den oerhört storslagna naturen. Island är oerhört vackert! Under resans gång fick vi stifta bekantskap med den isländska polisskolan, Reykjaviks polisstation och deras specialstyrka, ”vikingasveitin”. På polisskolan fick vi höra hur antagningen och utbildningen ser ut i deras land. Vi lade märke till många likheter, men även en hel del olikheter jämfört med det finländska systemet. På polisstationen i Reykjavik fick vi ta del av en föreläsning om hur man på Island gått tillväga för att slå ihop flera små polisdistrikt till större och färre enheter. Deras omstruktureringar var av samma art som Finland genomförde för en tid tillbaka. Vi fick även ta del av deras utrymmen och utrustning. Ett riktigt intressant besök. En av de största skillnaderna mellan finländsk och isländsk polis är att polisen på Island inte bär vapen. De förvaras på polisstationen eller i låsta fack i bilarna. Kan tilläggas att det aldrig heller har avlossats ett skott mot polisen på Island vilket dock har skett i Finland. Efter besöket på Reykjaviks huvudpolisstation fick vi följa med under jorden och bekanta oss med specialstyrkans fordon och utrustning. Eftersom Island inte har någon armé, är polisens specialstyrka lite av en alltiallo organisation. De sköter om säkerheten på ön och svårare polisuppdrag där det krävs vapen. Förutom alla intressanta studiebesök vi företog oss hann vi äta god mat och vila upp oss inför vårens och sommarens två sista perioder. Nu till dagsläget. Vi är mitt uppe i den häftigaste perioden hittills. Dessutom har vi fått förstärkning av åtta stycken studeranden från Sverige, Norge och Danmark. Fem tjejer och tre killar. De ingår i ett studentutbyte över landsgränserna, som kallas Nordcop. All undervisning sker på svenska och det går riktigt bra trots de små språkskillnaderna. ”Nordcopparna” skall vara med oss hela den här perioden, så vi lär hinna lära känna varandra riktigt bra. De senaste veckorna har vi spenderat mycket lite tid i klassrummet. Den största delen har gått åt på skjutbanan och till diverse övningar. Idag har vi lärt oss att använda ficklampa på rätt sätt. Det låter rätt simpelt, men det krävs skolning även i att ta sig fram i mörka utrymmen. Under min övningssession överrumplades vi av att målpersonen plötsligt sprang förbi oss och kom undan. Så kan det gå ibland... Framför oss har vi nu en hel del trafikundervisning. ”Körning under svåra förhållanden” (halkbana) och ett prov i ”stadskörning”. Som ni kan höra är det mycket praktiska saker på gång. Det som vi nu håller på med är just de perioder som vi väntat på sedan skolstarten i augusti. När skolan började kändes det här mycket avlägset, men nu är vi här. Praktiken närmar sig med stormsteg och snart står vi utanför skolans portar. Jag kan inte sluta att förvånas över hur snabbt tiden går här i Polisyrkeshögskolan. Till sist vill jag ge ett tips till alla er som har tagit er vidare till andra fasen i antagningsprocessen. Var er själva och var ärliga. Utför de uppgifter ni ställs inför på det sätt som känns rätt och bra. Jag och mina medstuderanden håller tummarna för er, kämpa på! Varma och soliga vårhälsningar från Hervanta 31.03.2010 Hej på er! Onsdagen den trettioförsta mars tvåtusentio. Min födelsedag. Det är otroligt vad tiden går snabbt. Imorgon när den här veckan är till ända, är det också slut på den här perioden. Det har varit den tyngsta perioden hittills, så det är härligt att äntligen ha den överstökad. Missförstå mig rätt, vi har lärt oss massor, men det har varit mycket teori. Nu verkar våren äntligen vara på antågande här i Hervanta. I morse väcktes jag av solen som tittade in genom fönstret. Jag blev riktigt glad. Att vi dessutom har de två roligaste perioderna framför oss gör ju inte saken sämre. Vad sägs om perioder med namn som ”Fält- och alarmverksamhet” och ”Övervakning”? Åtminstone i mina öron klingar det ljuvligt. Idag genomförde vi det obligatoriska muskelkonditionstestet. Testet påminner lite om inträdesprovets fysiska del, dock med variationer. Samtliga polisaspiranter måste klara testet med godkända resultat innan man får åka ut på praktik. Man kan kalla det för ett fältduglighetstest. Hela G15-klassen blev godkända. Gissa om vi är stolta? Det har varit glada miner här idag. Imorgon har vi övningsdag. Jag kan berätta för er att övningsdagarna är mycket uppskattade här i skolan. Under övningsdagarna gör vi det i praktiken som vi har lärt oss i teorin under den gångna perioden. Vi vet inte så mycket om morgonens övning ännu, men det lär handla om att utföra uppgifter där narkotika på något sätt är inblandat. Det skall bli roligt att få dra på sig fälthalaren och kängorna igen, efter alla dessa teorilektioner. Den femte april, alltså inkommande måndag, är det dags för vår efterlängtade studieresa till Island. Att besöka den isländska polisen och polisskolan lär ha varit en dröm för G-klasserna i många år. Nu skall VI göra verklighet av den drömmen. För att finansiera studieresan har vi tryckt upp väggkalendrar, med bilder på oss alla i klassen, tagna i olika situationer under utbildningen. Kalendrarna gick åt som smör i solen. Utöver detta har vi varit flitiga med att ansöka om bidrag från olika fonder, ur vilka vi tilldelats riktigt hyfsade summor. När vi kommer hem från resan skall jag berätta för er hur vi hade det där på den rykande ön. Nu skall jag vandra iväg till idrottshuset. Inte för att träna själv den här gången, utan för att se på brottningsmatcher och tävling i styrkelyft. Polisens styrketävlingar går nämligen av stapeln här vid skolan idag. Glad påsk!! 17.03.2010 Hej på er! Vintern har varit lång och den tycks inte låta våren ta över på ett bra tag ännu. Nu i skrivande stund faller det lätta flingor utanför fönstret här framför skolbyggnaden. Man skulle verkligen inte kunna tro att vi är mitt inne i mars månad. Hoppas våren kommer snart... Jag kan med stolthet börja med att berätta att den svenskspråkiga kursen tog hem vinsten i skolans futsalturnering i förra veckan. Eftersom G14 kursen också finns i huset nu, byggdes vårt futsallag upp av pojkar och flickor från både G14 och G15. Själv deltog jag inte i matcherna, vilket i och för sig kan ha haft en bidragande orsak till det goda resultatet. Grattis till oss! Jag har sagt det förr och säger det igen. Tiden går mycket snabbt här. Vi har redan nu avverkat fyra veckor av de sex veckor som förundersökningsperioden består av. Den här perioden har hittills handlat mycket om att hålla förhör och att sammanställa alla de dokument som polisen arbetar fram kring ett brott. Idag kan man säga att temat har varit ”samma på finska”. Vi har nämligen delgivit böter och hållit förhör på det andra inhemska språket. Mycket lärorikt! Jag tror att vi alla har fått lite mer kött på benen, för att så småningom kunna utföra vårt arbete på bägge inhemska språken ute i verkligheten. På tal om verkligheten. Jag har nog aldrig sett så mycket fram emot sommaren förut som jag gör nu. Den annalkande praktikperioden hägrar minsann. Det skall bli mycket intressant att få komma ut och få delta i polisarbetet på riktigt. Juli månads femte dag är inringad med röd färg i väggkalendern och i vår lägenhet här vid skolan stryker vi över dagarna som går och håller noga reda på räkningen. Kan nämnas att det idag är 110 dagar tills praktiken börjar. Tre månader och 18 dagar låter mindre, så jag föredrar att använda det begreppet. Om tre veckor trycker vi in hela G15-klassen i ett flygplan och beger oss på en resa till Island. Vi har sökt medel från olika fonder och sålt väggkalendrar för att få ihop pengar till resan. Nu är allt bokat och klart och vi har varit i kontakt med den Isländska polisutbildningen, som skall hjälpa oss att organisera själva besöksmålen. Vi hoppas att vi skall få se så mycket som möjligt av både ön och polisorganisationen på de fyra dagar vi gästar dem. Jag har fått en hel del mail från er som sökt till utbildningen och fått era kallelser till urvalsprov hem i postlådan. Grattis! Ni är ett redan ett stort steg på väg mot en mycket intressant utbildning. Själv stod jag ifjol exakt där ni står nu och jag hoppas förstås att det går bra i alla delmomenten. Jag är mycket glad att ni mailar mig och ställer frågor som rör utbildningen. Det var en av de sakerna jag såg mest fram emot när vi skapade den här bloggen i höstas. Nu är det dags för lite vila känner jag. Skoldagen har varit krävande och dessutom är jag lite vissen efter en elak förkylning. Några andra på klassen tänkte gå på bio inne i Tammerfors ikväll, jag tror bestämt att jag skall följa med! Fortsätt att maila mig era frågor! Ha det gott/ Mats 15.02.2010 Nu är det dags för en uppdatering. I dag var det sista dagen för inlämnande av ansökningar till den svenskspråkiga polisutbildningen som startar i höst. Det är således ungefär två månader till inträdesprovets första del. Jag tror inte att någon som genomgått ansökningsproceduren kan glömma spänningen och all förväntan. Jag håller tummarna hårt för alla er som lämnat in ansökningarna nu i år. Här i Hervanta har vi fortsatt framåt i utbildningen med hög hastighet. Vi har plöjt igenom narkotikalagen och således bekantat oss med lagstiftningen för till exempel innehav och bruk av narkotika. Narkotikaföreläsningarna avrundades med en presentation om en ung kvinnas öde. En av de många sorgliga berättelser där en ung människa får sätta livet till för att drogerna tagit kontroll över livet. De senaste två veckorna har det också varit en hel del dödsorsaksutredning på schemat. Vi har lärt oss hur man som polis går tillväga när man påträffar en död människa. Det har varit mycket intressanta föreläsningar, med mycket bildmaterial och fakta från det verkliga livet. I morse direkt efter frukosten packade vi in oss i skolans bilar och begav oss mot universitetssjukhuset här i Tammerfors. Det var dags för oss att stifta bekantskap med rättläkarens arbete. Väl framme vid sjukhuset steg vi in i något som påminde om en operationssal. Vi drog på oss skyddskläder och tog plats kring obduktionsbordet. Obduktionen hade varit ett hett samtalsämne mellan oss klasskamrater i flera veckor. Vi undrade hur det skulle kännas att se en död människa och jag tror inte att jag var den enda som undrade hur man själv skulle reagera på den upplevelsen. Rättsläkarens lugn och humoristiska sätt fick mig att känna mig avslappnad, trots att det jag såg och kände onekligen hörde till kategorin ”otrevligt”. Hon berättade hela tiden vad hon gjorde och vilka delar hon undersökte extra noggrant. Det mest intressanta var att vi med egna ögon fick se hur alkohol och tobaksrökning skadar kroppen. Det finns inga ursäkter och undanflykter när de olika kroppsdelarna ligger på bordet framför ens ögon. Jag kommer aldrig mera att röka en cigarrett... Efter obduktionen ägnade vi ett par timmar åt att diskutera igenom upplevelserna och sammanställa de papper och anmälningar som tillhör polisen, när det är fråga om dödsfall där polisen varit inblandade. Vi avslutade skoldagen idag med ett prov i det engelska språket. Provet var utformat för att testa de språkliga kunskaper som vi som poliser behöver behärska. Till exempel hur man reder ut en persons identitet. Jag tror och hoppas att provet gick riktigt bra för min del. Imorgon fortsätter vi perioden Brottsundersökningslära genom att bekanta oss med våldsbrott. Vad stoffet för det temat innehåller återstår att se. I det här skedet är vi inne på sista veckan i den här perioden. Vi har ett par självstudieuppgifter som skall lämnas in under veckans gång, så det har blivit och kommer att bli en hel del timmar framför datorn. Nu skall jag bara uppsöka en god bok, lyssna på musik och kasta mig på min säng. Sen tror jag att det blir några längder i simhallen, innan vi kryper till kojs för natten. Hälsningar från Hervanta mats.jarn@poliisi.fi 27.1.2010 Hej! De senaste veckorna har jag fått många frågor. Tack för dessa! Jag har svarat till några av er per e-post, men en del av frågorna var sådana som jag tyckte att jag kunde svara på här på bloggen. Vi kör igång genast! Vilka egenskaper krävs för att bli polis, och hur vet jag att jag skulle passa? Mitt spontana svar på den frågan skulle nog vara något i stil med att ”Det känner man på sig”. Vilja att hjälpa och positivism är de första egenskaperna som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på vad som behövs för att klara polisyrket. Polisarbetet är i sig ett omväxlande arbete där man kommer i kontakt med alla möjliga sorters människor. En viktig egenskap i det här avseendet är att kunna behandla folk likvärdigt, utan fördomar och fientliga inställningar. Som polis måste man vara beredd på att man ibland står inför uppgifter där man är tvungen att se och arbeta med otrevligheter. Man kommer att arbeta på olycksplatser, med dödsfall och våld. Dessa ingår i arbetsuppgifterna och det måste man vara beredd på. Som motvikt till det här kan nämnas att polisarbetet ofta ger tillfällen till skoj och skratt. En av de viktigaste sakerna är att en polis bör leva ett normalt och klanderfritt liv. Polisyrkeshögskolan har förstås en strikt linje vad gäller detta. Droganvändning och rasistiska sympatier är två saker som helt säkert gör poliskarriären mycket kort. Här talar polislagen sitt tydliga språk: ”En polisman skall i tjänsten och i sitt privatliv uppföra sig på ett sätt som inte äventyrar tilltron till att polisens uppgifter sköts på behörigt sätt.” (PolL 9 c §) Vem skall jag vända mig till efter att jag skaffat fram intyg och fyllt i ansökningsblanketterna? Svaret på frågan är att du skall vända dig till den lokala polisinrättningen. Jag minns att jag ringde till polisstationen och berättade att jag vill söka till polisutbildningen. Sedan kopplades jag vidare till den person som handhade dessa uppgifter. Den absolut vanligaste frågan jag har fått är: Får en polisstuderande åka tåg gratis om han/hon har polisuniformen på sig. Svar: NEJ. En polisstuderande betalar sina resor till och från Tammerfors ur egen ficka. Som studerande erhåller man dock ett studiekort, vilket berättigar till studierabatt på tåg- och bussresor. Enkel resa med tåg på sträckan Tammerfors - Vasa kostar med studierabatt cirka 20€. Förundersökningsperioden, som vi nu är mitt inne i, är mycket intressant. Idag har vi spenderat eftermiddagen i skolans kriminaltekniska laboratorium. Vi har tagit fingeravtryck av varandra och lärt tekniker för att leta reda på sådana. Utbildningen blir (som jag också tidigare nämnt) mer och mer praktisk och det gör att dagarna går mycket snabbt. Idag är det exakt 160 dagar tills vi på G15 kursen lämnar Tammerfors, för att åka ut på praktik till olika polisinrättningar. Det känns långt borta, men om tiden fortsätter att gå så fort som den gjort hittills är vi snart där. 5 månader och 9 dagar låter dock mindre än 160 dagar, så jag väljer att använda mig av den frasen. G15 kursen hälsar till alla som är intresserade av utbildningen: IN MED ANSÖKNINGARNA!!! E-post: mats.jarn (at) poliisi.fi 20.1.2010 Hejsan! Nu är vi tillbaka i Hervanta. Detta efter ett mycket välbehövligt jullov. När jag på söndagskväll steg av bussen här utanför skolan, kändes det faktiskt lite som att komma hem. Trots att det har varit skönt att vara hemma såg jag fram emot allt det nya vi skall få lära oss. Vi har nu påbörjat vår fjärde period. Temat för perioden är ”Grunderna för brottsutredning”. Vi har idag tuggat av den andra dagen under detta tema. Allting känns förstås mycket nytt ännu, men vi har fått lite grepp om vad perioden kommer att innehålla. När vi igår gick igenom stoffet för den här perioden, framkom till exempel ord som ”fastställande av dödsorsak”. Detta innebär bland annat att vi under periodens gång kommer att vara med om en rättsobduktion. Vi skall också få lära oss hur man säkrar och tillvaratar spår på en brottsplats. Jag ser mycket fram emot det som komma skall. Den här perioden kommer vi också att ha en hel del körutbildning. Största delen av detta i stadstrafik i centrala Tammerfors. Själva körundervisningen går till på så vis, att man kör med en civil polisbil under ledning av en trafiklärare som undervisar och ger feedback på prestationen. Ett par studeranden åt gången åker iväg med körläraren och kör cirka en timme var. Idag var det första parets tur. De kom precis nyss tillbaka, så jag har ännu inte hunnit fråga desto mera om hur det kändes. Jag skall berätta mer om det sedan när jag själv varit ute i trafiken. Det var i stora drag det här jag hade tänkt berätta idag. Jag lovar att fortsätta att uppdatera bloggen, så att ni kan följa med vad som sker här på Polisyrkeshögskolan. Jag vet att det är ansökningstid på gång. Jag vet också att många blivande polisaspiranter följer vår vardag genom att läsa den här bloggen. Det tycker jag och mina studiekamrater är mycket roligt. Ni som söker till utbildningen nu skall veta att ni har en mycket spännande vår framför er. En tid fylld av spänd förväntan, det är ansökningstiden i ett nötskal. Ansökningsprocessen med alla sina delmoment känns som en evighet. Jag minns precis hur det var. Fortsätt att maila och ställa frågor om smått och stort. Jag svarar så fort jag hinner! Hälsningar från ett snörikt Tammerfors E-mail: mats.jarn (at) poliisi.fi 03.12.2009 Hejsan! Veckan börjar närma sig sitt slut, så jag tänkte passa på att göra en liten uppdatering. Trots att undervisningen till stor del bestått av lektioner denna vecka, märker man att innehållet mer och mer börjar inriktas på själva polisarbetet. Till en början gick vi igenom en hel del grundläggande information, men nu efter hand närmar vi oss en mera praktisk inriktning. I måndags besöktes skolan av studeranden på andra stadiet, som intresserat sig för polisutbildningen. Evenemanget var välbesökt och jag hoppas att alla eventuella frågetecken som de intresserade haft angående utbildningen rätades ut. På basen av den diskussion jag hade med några av abiturienterna, verkade dessa ha fått ett bra intryck av skolan som helhet. Denna veckas tisdag var något av en julafton för oss på G15-kursen. Innan vi gick på lunch fick vi var sitt stort brunt paket. Paketet innehöll våra maktmedelsbälten med tillhörande redskap. Vi fick samtidigt ta emot våra tjänstevapen, som genast låstes in i tryggt förvar tillsvidare. I skrivande stund har skoldagen precis tagit slut. De senaste kvällarna har jag läst på inför nästa veckas straffrättstent. På tal om tenter så har vi en dataregistertent imorgon, där vi skall visa att vi behärskar polisens program och register. Vi har övat rätt mycket under lektionerna, så jag tror inte att tenten skall vålla desto större problem för någon av oss. Mycket mera har jag inte att tillägga denna gång. Studierna framskrider i maklig takt och ämnena blir mer och mer intressanta för varje dag som går. Som ett exempel på en av motivationshöjarna på vår läsordning just nu, kan jag nämna fysiskt maktmedel. Dessa träningar går av stapeln på brottningsmattan och är mycket givande, krävande och roliga! Hälsningar från ett Hervanta (som äntligen fått minusgrader). mats.jarn (at) poliisi.fi 24.11.2009 Hej! Ni är många som har undrat hur det var att vara ute på minipraktik. Jag har så mycket att berätta så minipraktiken får ett helt eget blogginlägg. Här kommer alltså berättelsen om en polisstuderandes första bekantskap med polisarbete i praktiken. Vi hade bara studerat här i några veckor, när vi fick höra talas om att det planerades någon slags extrainsatt kortpraktik för oss. Detta, som senare började kallas ”minipraktiken”, var ett projekt som inte hade gjorts tidigare. Vår klass fick alltså agera provkaniner. Någon gång under andra perioden stod det klart att projektet fått grönt ljus och nog skulle bli av. Vi fick veta att detta skulle ske i början av november, efter den andra perioden, och att vår uppgift i huvudsak var att se på och iaktta det som händer på de olika avdelningarna. Detta på polisstationerna på respektive hemorter. Eftersom denna minipraktik inföll på vår självstudievecka, när vi annars skulle ha varit lediga, fick vi själva bestämma hur många dagar vi ville följa med i polisernas arbete. Jag hade på förhand önskat att få delta i fyra dagar, men frågade under praktiken lov om att få delta även en femte dag. Jag ville ta ut allt jag kunde få och lära mig så mycket som möjligt. Jag gjorde min minipraktik på Österbottenspolisen i Vasa, tillsammans med tre andra kurskamrater. Varje morgon på polisstationen började med en palaver. Där samlas folk från de olika avdelningarna för att gå igenom sådant som alla behöver veta och känna till för det dagliga arbetet. Till exempel vad som hänt under natten som gick och vem som finns i förvar i polisfängelset. På måndagsmorgonens palaver presenterades vi aspiranter, så att alla som jobbar i huset skulle veta vilka dessa nya ansikten var och varför vi var där. På måndagen var min uppgift att följa med i arbetet på undersökningsavdelningen. Jag satt med på förhör och fick på så sätt ta del av brottsutredning. Jag förvånades storligen över mängden olika fall varje utredare arbetar med samtidigt. De har verkligen många bollar att hålla i luften på en och samma gång. Jag visste mycket lite om den här biten av polisarbete sedan tidigare, så därför försökte jag ta åt mig så mycket som möjligt. På tisdagsmorgonen fick jag dra på mig halaren och åka ut i trafiken med rörliga polisen. Temat för veckan var tungtrafikövervakning. Under dagen som gick vägde vi lastbilskombinationer, mätte hastigheter och delade ut både en och annan böteslapp. Dessutom fick jag vara med om mitt livs första riktiga blåljuskörning. Eftersom bilar och andra fordon tillhör min intressesfär, ansåg jag rörliga polisens arbete vara mycket intressant. Efter den här dagen i polisbil längs vägarna i Österbotten bad jag att få följa med rörliga polisen även på fredagen, trots att jag egentligen skulle ha varit ledig då. Onsdagens uppgift var att följa med på anmälningsmottagningen. Folk kom in eller ringde in anmälningar om allt mellan himmel och jord. Jag fick bland annat ta del av hur man skriver en anmälan. Under dagen diskuterade jag ganska mycket med fältpoliserna som huserar i samma utrymmen, och jag hann även sitta med på några förhör. På torsdagsmorgonen började min dag redan klockan 7, detta för att jag skulle hinna vara med i morgonbestyren på polisfängelset. Jag fick vara med när de som omhändertagits under natten släpptes ut. Dessutom fick jag ta del av det pappersarbete som görs när någon tagits i polisens förvar. Under dagen registrerades några personer, misstänkta för brott, med hjälp av såväl fingeravtryck som fotografier. På eftermiddagen hade jag chansen att få gå på rundvandring på teknikavdelningen, vilket var mycket intressant. Man demonstrerade olika tekniker för inhämtande av bevismaterial, till exempel hur man fångar upp fotavtryck. Innan vi avslutade dagen tittade vi på filmer och bilder från olika brottsutredningar, och det måste jag säga, de som arbetar med sådant har nog ett mycket omväxlande och intressant arbete. Som jag redan har berättat skulle jag egentligen ha varit ledig på fredagen. Men, på grund av att jag tyckte att rörliga polisens arbete var så intressant, valde jag att göra en extra dag med dem. Det snöade och var slaskigt när vi körde ut från polisstationen den här morgonen. Eftersom väglaget var dåligt sattes det till en början ganska stor vikt på hastighetsövervakningen. Vi hade inte hunnit långt innan vi stannade den första bilen och skrev ut böter för överhastighet. Under fredagen fick jag pröva på att mäta hastigheter med radar och kolla upp information via det datasystem som finns i polisbilarna. En och annan registerplåt skruvades också bort under den här dagen. Vardagsgöra för rörliga polisen. Jag trivdes som fisken i vattnet och anser rörliga polisens arbete vara mycket omväxlande och intressant. Efter den här veckan på polisstationen fick jag en helt ny bild av vad polisarbete är. Alla poliser kör de facto inte omkring och patrullerar längs gatorna, men det betyder inte att deras arbete på något sätt skulle vara tråkigt. Tvärtom. Minipraktiken är något som vi klasskamrater diskuterat mycket nu i efterhand och jag har bara hört positiva kommentarer angående projektet. Vi blev väl mottagna och ledsagade på polisstationerna. Kort och koncist kan jag uttrycka det så, att minipraktiken lämnade en god smak i munnen inför fortsatta studier och praktikperioder. Julen närmar sig med stormsteg och vi på G15-kursen har ett och annat att hugga i innan vi drar på oss tomtemössorna. Vi har bland annat en föreliggande straffrättstent och ett föredrag som skall hållas inför klassen. Dessutom skall vi lämna in en skriftlig rapport över minipraktiken. Egentligen skulle jag ha åkt hem tillsammans med de andra studiekamraterna redan igår, men valde att stanna här en extra dag. Detta för att färdigställa alla halvfärdiga skolarbeten. Nu är de flesta arbetena färdiga och jag får bege mig hemåt, med gott samvete som resultat av ett flitigt studerande. Hälsningar från ett tillsvidare regnigt och grått Hervanta. p.s fortsätt att ställa frågor, jag svarar så snabbt jag kan d.s E-mail: mats.jarn (at) abo.fi 17.11. 2009 Hejsan! Det har nästan gått en månad sedan jag skrev senast. Som jag redan tidigare berättat går tiden väldigt fort här på Polisyrkeshögskolan. Jag blev själv riktigt förvånad när jag upptäckte att det gått flera veckor sedan jag uppdaterat bloggen, men så där är det. Tiden räcker inte alltid till. Senast jag skrev övade vi aktivt inför hanteringsprovet på körbanan. Det gick åt en hel del kvällar innan man blev varm i kläderna. Körprovet gick av stapeln en gråmulen morgon i slutet av oktober, förstås med varierande resultat. Jag tror att vi alla var lite nervösa när tidtagaruret började räkna sekunder och vi samtidigt skulle prestera bra. Jag hade övat mycket inför körprovet. Vi satt otaliga kvällstimmar i ”majorna” veckorna före. När provet närmade sig hoppades jag på full pott, alltså en femma, för mitt utförande. En liten tabbe riktigt i slutet av banan gjorde dock att jag gick miste om det högsta vitsordet. Nu i efterhand är jag mest glad över att jag blev godkänd, det finns nämligen sådana som måste ta om hela hanteringsprovet. Studierna flyter på i snabb takt och vi får lära oss mycket på en kort tid. Det här innebär förstås att kunskaperna också behöver testas med jämna mellanrum. Testerna sker i form av teoretiska och praktiska prov. Teoriproven här på Polamk ser ut som vilka prov eller tenter som helst. Inget märkvärdigt med det. I teoriproven ställs frågor om sådant vi gått igenom och studerat under den gångna perioden. Sista veckan i oktober hade vi praktiska övningar. Vi gick igenom sådant som vi lärt oss och studerat i klassrummet, men nu förflyttades det teoretiska kunnandet över till praktiskt utförande. Det är en sak att i teorin förstå hur något fungerar. Att sedan kunna tillämpa de teoretiska kunskaperna i praktiken är en helt annan sak. Praktiska övningar är dessutom ett mycket roligt inslag i studievardagen här. Under övningsdagen stötte vi patrullvis på olika problem. Vi skulle bland annat klura ut gränsdragningar mellan civilrätt och polisrätt. Det är något vi satt mycket tid på under teorilektionerna och som inte är enkelt. Vi fick stifta bekantskap med en berusad och påverkad herreman på ca 130 kg, som till allas vårt förtret somnat i en trappuppgång. Uppgiften var att på ett humant sätt få ner honom från andra våningen. Svetten sprutade och armarna blev flera centimeter längre, innan han till sist hamnade bak i polisbilen. Under dagen besökte vi även en kollisionsplats, där uppgiften var att reda ut skuldfrågan och fylla i behövliga formulär. Två bilar hade kolliderat i en korsning, men till all tur hade ingen skadat sig. Vi hann också utföra handräckning till en kvinna som på grund av rädsla för våld inte vågade hämta sina viktigaste tillhörigheter från ex-maken. Just denna sekvens av övningsdagen är den som jag personligen kommer att minnas bäst. Jag är övertygad om att jag någon gång i framtiden kommer att stå inför en likadan situation. Då kommer jag att komma ihåg vinkarna och kunskaperna vi fick från den här övningen. Summa summarum, övningsdagen var en mycket intressant dag med en rad oväntade händelser och överraskningsmoment. Nedan följer några bilder från den praktiska övningen. Bilder: (c) Polamk 2009
Jag och Joel försöker hjälpa en smått hysterisk kvinna
Jag och Joel framme vid kollisionsplatsen. Utredande av skuldfrågan
Till sist en liten påminnelse. Ansökningstiden till den svenskspråkiga utbildningen har börjat. Tveka inte, SÖK! Hälsningar från ett råkallt Hervanta, där den första snön nu smälter bort. E-mail: mats.jarn (at) poliisi.fi 19.10.2009 Precis som i senaste inlägg vill jag också denna gång börja med att tacka er för all E-post jag har fått. Frågorna jag får är av mycket varierande art. En sak som speciellt många av er har undrat är vad vi gör på kvällarna och under vår lediga tid här på Polisyrkeshögskolan. Därför tänkte jag inledningsvis berätta lite om vad vi brukar fördriva fritiden med. På skolområdet finns nästan allt man kan önska sig. De flesta intressen kan utövas inom ett stenkast innanför skolans grindar. Det finns till exempel lokaler för de flesta idrotts- och träningsformer. Vi har tillgång till bland annat spånbana, simhall, gym och brottningshall. Under studiernas gång mäts studerandes kondition vid flera tillfällen, vilket förutsätter att vi polisaspiranter håller oss igång. Själv brukar jag regelbundet besöka gymmet och springa på spånbanan. I skolans huvudbyggnad finns ett bibliotek, ett riktigt fint sådant. Där hittar man varierande litteratur på båda språken, alltså inte endast studielitteratur. Tidningar finns det också i mängd och massor. På biblioteket kan man i lugn och ro sitta och läsa ända fram till klockan nio på kvällarna om man så vill. I anknytning till biblioteket finns det en liten datasal där studeranden kan surfa på Internet och sköta skolarbeten. I den datasalen sitter jag nu i skrivande stund. I ett av internatshusens källare finns ett föreningsrum. Föreningslokalen är utrustad med instrument som elbas, elgitarr, trummor och elorgel med tillhörande förstärkare. På vår klass, G15-kursen, råkade det sig så bra att flera av oss sysslar med musik. Vi har så sent som igår stiftat bekantskap med musikutrymmet och jammat lite enligt bästa förmåga. Kvällstid och under helger har man chans att träna sina chaufförsegenskaper på skolans hanteringsbana. Det innebär i praktiken att man skall ta sig fram med polisbil längs en markerad bana, utan att vidröra markeringarna i form av koner och käppar. Det låter rätt simpelt, men jag kan lova er att det kräver en hel del is i magen att ta sig prickfritt igenom banan de första gångerna. Om två veckor har vi prov i bilhantering och inför detta hanteringsprov har vi övat flitigt på kvällarna de senaste veckorna. Man får kvittera ut en polisbil för en och en halv timme åt gången och köra längs hanteringsbanan så mycket man hinner under den tiden. Mycket trevlig kvällssysselsättning om man frågar mig. På skolområdet finns en pub som är mycket omtyckt. Dit går man i civila kläder för att koppla av och få distans till studierna en stund. På ”Pilkku”, som puben heter, kan man köpa dricka och småtugg. Dit går vi allt som oftast för att spela lite biljard, kasta en omgång dart eller för att bara sitta och umgås en stund. På ”Pilkku” finns en storbildsskärm och den är i flitig användning, speciellt de kvällar när det visas ”Poliisit” från TV-kanalen JIM. Serien visas i halvtimmes avsnitt mellan 20:30 - 21:00 på vardagskvällar. Under den halvtimmen är skaran av besökare alltid stor på ”Pilkku” och stämningen framför storbildsskärmen känns nästan lite helig. Det här var några exempel på fritidssysselsättning som jag på rak arm kommer att tänka på. Som jag redan sade erbjuds det mesta. Ingen hinner ha tråkigt under veckorna här på skolan, det är säkert. Studietakten är intensiv, så vissa kvällar vill man kanske bara ligga på rummet och ta det lugnt. [Bortsett från halvtimmen när det kommer Poliisit på TV och vi sitter som klistrade nere på ”Pilkku” :) ] Om tre veckor, alltså första veckan i november, skall vi på G15-kursen få stifta närmare bekantskap med polisarbetet i praktiken. Vi skall ut på en så kallad minipraktik. Under några dagar skall vi få följa med i arbetet ute på polisstationerna i våra hemdistrikt. Det här är ett pilotprojekt för i år, så vi är de första polisaspiranter som i ett så här tidigt skede av utbildningen får bekanta oss med polisens vardag. Det kommer att bli mycket spännande att dra på sig fälthalaren och följa med en patrull ut på vägarna riktigt på riktigt. Vår tionde vecka går mot sitt slut nu. Av den andra perioden återstår således endast två veckor. Tiden går oerhört snabbt här på Polisyrkeshögskolan. Ibland känns det nästan som om veckorna skulle bli aningen för korta. Den här veckan har vårt schema innehållit ämnen som Engelska, Trafik, Allmän polislära, Polisförvaltning och Kommunikation. Schemat är varierande, och ämnena många, vilket är positivt. Inom kort börjar ansökningstiden till den svenskspråkiga polisutbildningen som inleds i augusti 2010. Den klassen polisstuderanden kommer att heta G16. Jag hoppas verkligen att alla ni som är intresserade och i form tar chansen och lämnar in er ansökan. Personligen har jag inte ångrat mig en sekund och jag kommer knappast att göra det heller. Just go for it!! Höstliga hälsningar från Hervanta. E-mail: mats.jarn (at) poliisi.fi 25.09.2009 Jag vill börja med att tacka för all E-post jag har fått. När jag startade den här bloggen kunde jag aldrig ha trott att så många skulle skriva och ställa frågor. Så gott som varenda dag har jag fått besvara någon fråga. Det finns inga dumma frågor, så fråga på bara. Jag svarar så gärna! Det sägs att tiden går snabbt när man har roligt. Jag kan bara hålla med. För varje vecka som går droppar det dessutom in fler och fler intressanta saker på vår läsordning. De första veckorna var fullproppade med information och bestod nästan enbart av teori. Nu börjar det redan hända lite praktiska saker, vilket förstås påverkar studiemotivationen i positiv riktning. Våra efterlängtade uniformer fick vi förra onsdagen. Hela kvällen gick åt till att stryka skjortorna och byxorna och prova de nya kläderna. Jag tillhörde det glada gäng som den kvällen gärna tog en extra sväng förbi spegeln. Trots att det bara var kända ansikten, såg alla lite annorlunda ut i polisuniformerna. Vi såg förståndiga och fullärda ut, hörde jag en av lärarna säga. I slutet av alla perioder har vi ett periodprov, där vi tentar de ämnen som vi studerat under perioden som gått. Fyra olika ämnen skulle tentas den här gången. Detta gick av stapeln senaste torsdag. Allmän polislära, psykologi, civilrätt och polisförvaltning var de ämnen, i vilka våra kunskaper testades. Vi började tenten klockan åtta på morgonen och skrev, med undantag för ett par korta pauser, ända fram till lunch. Dessutom, hade vi ett litet oväntat modersmålsprov på eftermiddagen. Det var en tuff dag, men nu har vi det bakom oss och det bara att vänta på resultaten. I fredags när skoldagen var slut och vi begav oss hemåt, hade vi första perioden och således även de sex första veckorna bakom oss. Vi är alla överrens om att de här veckorna har gått mycket snabbt. Om tiden fortsätter att rusa på i samma stil, kommer vi snart att vara ute på vår första praktik. Den börjar förövrigt i juli, nu inkommande sommar. Vi har mycket att lära oss innan dess. Idag på eftermiddagen har vi vistats i bilhallen. Vi har bekantat oss med olika polisbilar, kontrollerat vätskor, däcktryck och utrustning. Mellan varven lystes hallen upp av blåljus. Alla ville förstås testa hur det känns att trycka på den knappen. Sirenerna vågade ingen slå på inne i hallen efter att läraren hade hotat oss med att den som sätter på sirenerna inomhus får bjuda alla övriga på kaffe. Jag och en klasskompis konstaterade att straffet var så lindrigt att det nästan hade varit värt att testa. Vi lät bli, den här gången. Imorgon bitti när vi vaknar får vi dra på oss vår fältuniform, halaren, och använda den i undervisningen för första gången. Orsaken till detta är att vi skall börja med fordonshantering på skolans hanteringsbana. I praktiken betyder det här att vi skall börja köra polisbil, på riktigt. Vi har tidigare varit ute och kört ett så kallat körprov i stadstrafik här i Tammerfors, vilket förstås gav blodad tand. Nu får vi börja öva och köra även på fritiden. Gissa om det kommer att bli roligt? Jag tror att det får räcka så här för den här gången. Flera av er har önskat att jag skall skriva ofta. Det skall jag försöka göra. Så ofta jag bara hinner. Jag för min del hoppas att ni fortsätter att skicka era frågor till mats.jarn (at) poliisi.fi ifall ni har något ni undrar över. Sköt om er! 8.9 2009 För ett år sedan i juli bestämde jag mig. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att nå pojkdrömmen. Jag skulle bli polis. Jag hade lekt med tanken tillräckligt länge tyckte jag. Nu var det dags för lite action. Jag började med att lusläsa Polisyrkeshögskolans hemsida. Jag studerade inträdeskraven och insåg att min kondition inte riktigt var vad den borde ha varit. Jag satte genast igång med hårdträning. Målet med träningen var inte bara att klara minimikraven i det fysiska provet. Jag ville dessutom klara det med lite extrapoäng. De bästa tipsen fick jag av sådana som själva studerat i polisskolan. De berättade bland annat att jag inte skulle fokusera för mycket på den fysiska biten, eftersom provet består av så mycket mera än att kunna lyfta, springa och simma. Samma dag som ansökningstiden till den svenskspråkiga utbildningen började, ringde jag till polisstationen i hemstaden och bokade tid för intervju. Ett par veckor senare steg jag in på polisstationen och möttes av en vänlig kommissarie. Till detta tillfälle hade jag med mig min ansökan, skolbetyg, arbetsintyg och de övriga intygen som skall bifogas med ansökan. På polisstationen fick jag börja med att skriva en berättelse om mig själv och om mitt liv. När jag skrivit klart pratade jag en god stund med kommissarien, som också ställde en del frågor. När vi avslutade mötet och jag gick ut därifrån hade jag en vällustig känsla i maggropen. – Det skall nog gå bra det här, tänkte jag. Efter intervjun på polisstationen blev väntan lång, men en dag när solen sken sina varmaste vårstrålar kom det ett brev på posten. Jag var härmed kallad till inträdesprov. Brevet från Polisyrkeshögskolan innehöll bland annat det material jag skulle läsa på inför inträdesprovet. Jag satte igång med läsandet samma dag. De skriftliga proven var det enda som inte oroade mig så mycket. Jag hade skrivit ganska mycket tidigare och tyckte att det kändes säkert. Men, nog satt jag ändå där, med papper och penna, och skrev en och annan uppsats före själva inträdesprovet. Inget fick lämnas åt sitt öde. Den fysiska träningen tog också mera fart inför provet. Det var ju nu det gällde. Inträdesprovet var en tuff dag. Jag och några andra sökanden från mitt håll tog oss till Tammerfors redan kvällen innan, så vi skulle få sova ordentligt inför själva prestationen. När vi kom fram till Tammerfors satt vi och förhörde varandra på materialet vi fått hemskickat. Jag låg vaken nästan hela natten, med fjärilar i magen och tusentals tankar som rullade i hjärnan. Jag var så nervös. En liten stund hade jag hunnit sova när väckarklockan ringde. Dagen D, inträdesprovsdagen, startade med frukost. Direkt efter frukosten var det dags för de fysiska testerna. Löpning, hindervägg, dockbärning, olika styrketest och till sist simning. Hela fysiska provet var avklarat på under en timme. Jag var totalt slut i kroppen men hade klarat alla grenarna. Det var huvudsaken. Inträdesprovet fortsatte med olika typer av psykologitest, samt teori- och modersmålsprov. Själva provdagen avslutades efter att vi lämnade upp vår litteraturbaserade uppsats till provövervakaren. Vid det laget var klockan redan sen eftermiddag, vi var trötta och många av oss hade lång väg hem. Ingen vågade ens gissa hur det hade gått tror jag. Någonstans inombords kände jag ändå att inträdesprovet hade gått bra för min del. Efter några veckor kom ett nytt brev från Tammerfors. Jag hade klarat inträdesprovets första del och var nu välkommen till andra fasen. Intervjun. Intervjun anordnades på polisstationen i min hemstad. Där fick vi fylla i ännu ett psykologitest och efter lunchen var det dag för själva intervjun. Vi sökanden intervjuades en och en i cirka en halvtimme var. Frågan ”vad gör att just du skulle bli en bra polis” tror jag att vi alla ställdes inför. Själv tyckte jag att intervjun var en intressant diskussion, där jag fick möjlighet att i lugn och ro svara på frågor som ställdes. Efter andra fasen gick dagarna åter extremt långsamt. I väntan på ett nytt brev från Tammerfors hade jag hunnit förbereda mig, på både det ena och det andra. När kallelsen till läkargranskning och drogtest damp ner i postlådan, då visste jag att jag nu var mycket nära att nå min dröm. Läkargranskningen och drogtestet anordnades på flera orter i landet. Jag och två andra sökanden bokade våra läkartider till samma dag och tog oss till Åbo för att genomgå kontrollen. Drogtestet, i form av ett urinprov, och själva läkargranskningen var det sista skedet i ansökningsprocessen. Trots att jag kommit ända hit, vågade jag inte ta ut någonting i förskott. Jag fick återigen vänta några veckor innan jag fick veta om jag hade lyckats ta mig in. Att vänta, det hade vi sökanden blivit bra på under den här processen. Vi hade fått veta vilket datum man gjorde besluten om antagning. Vi fick själva ringa till Polisyrkeshögskolan dagen efter att besluten gjorts, för att få reda på om vi tillhörde de lyckliga som kommit in. Fem över åtta på morgonen ringde jag. En kvinna svarade och jag framförde mitt ärende. Sekunderna kändes som minuter medan hon letade efter mitt namn bland sina papper. Det kunde inte vara inte sant. Kvinnan repeterade mitt namn frågande och jag svarade att hon hade rätt namn framför sig. I nästa sekund gratulerade hon mig till studieplats på Polisyrkeshögskolan. Ett helt långt år, av spänd förväntan och hård träning, hade gjort att jag nu skulle få börja leva min dröm. Det tog mig en god stund innan jag förstod att det som kvinnan hade sagt faktiskt var sant. En bekräftelse om antagningsbeslutet kom också per post några dagar senare. Det brevet kommer jag att spara så länge jag lever. Den 10.8 nu i år började alltså jag och mina klasskamrater studierna här på Polisyrkeshögskolan i Tammerfors. Av de cirka sjuttio som sökt till utbildningen, var vi bara tio stycken som tog oss ända fram till en studieplats. Genom att skriva den här bloggen vill jag berätta om vad vi gör här i ”polisskolan” och om hur våra dagar ser ut. Dagens inlägg som till största delen handlar om själva antagningsprocessen är långt. Så här långa inlägg kommer jag knappast att skriva varenda gång. Jag ville dock börja på det här viset för att belysa den långa vägen, från dröm till verklighet. Om ni har frågor till mig angående studier på Polisyrkeshögskolan får ni mycket gärna skicka e-post på adressen mats.jarn (at) poliisi.fi Småruggiga hösthälsningar från Tammerfors!  Takaisin  Tulosta sivu |
